Egentligen har inte så mycket förändrats inom vård & omsorg på 30 år. Och det är ju bra. På gott och ont.
Vi har fortfarande ett samhällskontrakt och ett konsensus, vi ska ta hand om alla som behöver tas om hand i vårt samhälle. Oavsett hur mycket pengar vi har när vi blir sjuka.
Det är samma sår. Samma död och sorg. Samma ångest. Äldre blir äldre. Och folk fortsätter att bli sjuka.
Låga löner, svaga självbilder hos personalen, klassiska konflikter. Missnöje.
Men det finns fortfarande också ett stort engagemang hos ledare och medarbetare i verksamheterna. Stark empati. Goda värdegrunder. Glädje och skratt. Allt det har bestått.
Vad är nytt?
Digitaliseringen är ny. Privata utförare. Något annat nytt...?
Ja kanske. Allmänheten har börjat så smått att förstå att det inte är en självklarhet att det alltid kommer att finns någon som vill ta hand om våra nära och kära. Unga väljer inte vård & omsorg först på önskelistan av drömyrken. Det är svårt att locka ny personal.
Behovet av nyrekryterad personal inom vård & omsorg i en snar framtid är skriande.
Det nya är utmaningen.
Vi behöver göra vård & omsorg mer attraktivt. Kanske för första gången måste vi lägga krut och stor kraft på att synliggöra oss. På ett nytt sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar