Du behöver inte vänta på att någon utser en mentor till Dig.
Utse en själv!
Det gjorde jag i Stockholm på 90-talet.
Jag berättade dock aldrig för honom att han var min mentor, för det var först många år senare
som jag insåg att det var det han hade varit.
Han hette Stefan och var en kollega på Söders Gruppbostad.
Han räddade mitt liv både bildligt och bokstavligt, förutom att han lärde mig en massa om vård & omsorg samt personlig utveckling. Var han finns idag det vet jag inte, men jag och min familj är evigt tacksamma. Tack Stefan:-)
Jag kan berätta mer om det för Dig någon gång när vi ses.
Kan Du utse en mentor för Dig?
Någon som kan inspirera och lära ut. Och som ser Dig. Någon som en dag kanske till och med kan rädda Ditt liv.