Det som sägs och skrivs fastnar

Det var en handledning och ett första möte med en personalgrupp, en morgon för 2 år sedan.
Tre timmars handledning låg framför oss.
Redan från början kände jag att det här kommer att bli en utmaning. Spännande...
Avvaktande, starka känslor bakom ansikten som berättade mer än vad som kanske var avsikten.

Jag brukar ju ha ovanan att försöka lyfta det positiva i mina sessioner. Det som fungerar.
Det brukar fungera.
Men inte den här gången.

Sessionen startade och till slut jag fick ge mig för det oväntade önskemålet att ta fasta på allt det dåliga som var aktuellt för gruppen. Ok, då vi räknar upp allt det negativa som finns då och så blir vi av med det och kan gå över till det positiva.
Vi tar till och med och skriver upp det på whiteboarden, en sån där öppen utan luckor, som stod där. Nu tyckte jag att vi skulle köra fullt ut, spy ut, verkligen allt.

Slutligen var hela tavlan full av negationer. Precis hela tavlan.Ut i kanterna Fylld av allt det där dåliga.

Nu så ska vi gå över till det som fungerar sa jag. Ni vet allt det där som fungerar. Era resurser och möjligheter. Jag tar sudden och ska sudda. Det går inte. Inser att det var fel penna till whiteboarden.
Det går inte att stänga med luckor heller...Iskall. En hel förmiddag med negationer på tavlan som alla har fokus på.

Då hör jag en personal i gruppen säga:
-"Vad positivt! Där är ju allt vårt dåliga äntligen nerskrivet"

Själv har jag efter den händelsen bestämt mig för att när jag leder en handledning eller ett seminarium, att aldrig sätta helt fokus på det negativa.

För det som sägs och skrivs fastnar.
Även om det är positivt.