Tillhör Du dem som alltid räcker upp handen när det behövs en frivillig för ett uppdrag på jobbet eller i barnens skola? Ångrar Du Dig efteråt?
Tillhör Du dem som aldrig räcker upp handen när det behövs en frivillig för ett uppdrag på jobbet eller i barnens skola? Ångrar Du Dig efteråt?
Jag tillhörde under många år kategori 1. Det hände liksom av bara farten. Men jag fick verkligen upp vanan. Ojdå jag sträckte visst upp handen. Hur gick det till...
För ett par år sedan hade jag en stor lust att få hålla en föreläsning i en av Linköpings största konferenslokaler. Men hur skulle jag kunna fylla den lokalen själv? Profet i sin hemstad är ju lite knepigt, eller hur;-)
Samtidigt satt jag i en planeringsgrupp för två utbildningsdagar inom kommunen. En idé var att ta in en föreläsare, men budgeten för detta var begränsad. Då undrade någon om vi kände till någon bra föreläsare.
Jag räckte upp handen av bara farten och sa att jag brukar föreläsa ibland.
Sagt och gjort, jag fick jobbet.
Ibland kan det visst löna sig att räcka upp handen först.
Dock har jag slutat räcka upp handen på föräldramöten. Något har jag visst lärt mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar