Kärlek på jobbet

I min strävan efter en allians med de personalgrupper jag arbetar med går processen snabbt från ytlig social relation till en djupare relation.

Det händer något väldigt speciellt i kontakten mellan mig som utbildare och deltagarna. Vi kommer väldigt nära varandra.

Vi gråter, skrattar och utvecklas som individer och yrkesmänniskor. Vi delar något unikt tillsammans. Vi vill lita på varandra. Vi har roligt tillsammans.Vi har det jobbigt och ansträngande tillsammans. Och vi lyfter sedan. Tillsammans!

Metoder som coaching, reflektion, interaktion, delaktighet väcker starka känslor och det är fantastiskt att se personalens positiva förändring.

Det är ett slags praktiserande av kärlek och förståelse för och mellan människor som arbetar med människor.

När vi sedan skiljs åt efter en utbildning kan det kännas lite tomt.

Men efter några dagar inser vi att förmågan att ge och ta emot har ökat. Vi har växt i yrke och identitet.

Tomheten fylls av lusten att fortsätta resan mot ett lustfyllt arbetsliv där vi fungerar och mår bra!

Och vad gör jag själv med all kärlek till personalen?

Fortsätter ge av mig själv enhet för enhet! Det är ju så jävla kul med kärlek på jobbet!